Hur en baslinjemätning av beteende hjälper beteendeintervention
Termen baslinjemätning kan referera till en mätning av ett problem - vare sig det är ett barns beteendeproblem eller en social sjuk i en gemenskap. När det gäller ett barn som utspelar sig, refererar en baslinjemätning till början av mätningen av ett beteende.
Säg till exempel att ett barn med uppmärksamhetsbristhyperaktivitetsstörning (ADHD) upprepade gånger slår ut svar i klassen. Baslinjemätningen skulle bedöma hur ofta barnet engagerar sig i detta beteende. En utbildare som observerar barnet bestämmer att han har dessa utbrott minst 11 gånger per dag.
Hur baslinjen för beteende fungerar
Denna baslinje beteende mäts innan ett ingrepp påbörjas. Barnets lärare eller annan fakultetsmedlem mäter baslinjen för studentens off-task-beteende innan man implementerar ett beteendemodifieringssystem som är utformat för att öka studentens uppgift beteende. Baslinjemätningen, jämfört med senare mätningar efter ingreppet, ger en utgångspunkt för att mäta hur effektiv interventionen är.
När det gäller barnet med ADHD kan läraren ge barnet några strategier för att sluta skrika ut svar i klassen. Läraren kan prova positivt beteendeförstärkning. Till exempel, varje gång barnet höjer sin hand innan läraren svarar, kan hon belöna barnet på något sätt, som att låta honom vara hennes hjälpreda när hon skickar ut papper till eleverna i klassen eller ger honom extra minuter fri läsningstid.
Efter att ha använt dessa strategier för att minska studentens negativa beteende, skulle läraren än en gång mäta hur ofta barnet slår ut svar istället för att vänta på att bli uppmanad i klassen. Efter att ha använt beteendemodifieringsstrategier finner läraren att barnet nu bara slår ut svar i klassen ungefär fem gånger om dagen. Detta låter utbildaren veta att hennes interventionsplan fungerar.
Om barnet fortsatte att slänga ut svar 11 gånger per dag, samma belopp som han gjorde när hon tog baslinjemätningen av sitt beteende, skulle läraren veta att hon behöver komma fram till en annan interventionsmetod för att rätta barnets beteende.
Vad ska man göra när en beteendemodifieringsplan misslyckas
Lärare och föräldrar bör överväga alternativ när en beteendemodifieringsplan går fel. I stället för att använda enbart enbart förstärkning för att minska antalet utbrott som barnet med ADHD har i klassen, kanske barnet också måste möta negativa konsekvenser för hans utbrott. Läraren kan bestämma att andra ändringar kan behöva göras för att hjälpa studentens beteendeproblem.
Att flytta barnet bort från en viss elev kan hjälpa om det är bestämt att klasskamraten eggar barnet på. Eller kanske sitter barnet på baksidan av klassrummet och känner att rop är det enda sättet för honom att bli hörd. En skolrådgivare eller psykolog kan kanske ge mer inblick i roten till barnets beteendeproblem.