Ska du berätta föräldrar att deras barn ser autistiskt ut?
Du märker att deras barn verkar ha några ovanliga beteenden - kanske pratar de inte när de ska vara, eller de engagerar sig i en hel del meningslösa flapping eller rocking. Eller kanske pratar de, men de fortsätter att säga samma saker om och om igen. Eller de pratar med sig själva och inte engagerar sig med andra människor. I stället för att leka med leksaker, stämmer de upp eller knackar ner dem utan uppenbart syfte.
Barnets föräldrar verkar vara omedvetna om att deras barn är annorlunda. De kan till och med påpeka hans eller hennes beteenden som "söt" eller "förkärlek". Mamma kan säga något som "Är det inte förtjusande hur lite Billy älskar att sätta alla sina lilla lastbilar i rad?"
Du undrar emellertid "är detta barn autistiskt? Har föräldrarna ens en ledtråd? Skulle jag säga något?"
Vad ska man göra om någon's barn ser autistiskt ut
Innan du säger ett ord till barnets föräldrar, här är några frågor att fråga dig själv.- Hur bra förstår du barnutveckling? Unga barn utvecklas i mycket olika takt. En typiskt utvecklande treårig kan vara verbal, potty utbildad och kunna identifiera siffror och bokstäver medan en annan fortfarande står i blöjor och talar i två ord meningar. Innan du antar att du ser ett barn med allvarliga utmaningar, kontrollera din kunskap om utvecklingsmilstoler.
- Hur bra känner du barnet? Om du ser ett barn en eller två gånger om året kan du bara se en mycket liten del av barnets repertoar. Han kan vara orolig eller blyg bland främlingar, men engagerad och verbal med familj och vänner. Innan du säger något om autism, överväger att samla lite mer information "Jag satsar Bobby har mycket mer att säga när alla dessa främlingar inte är i närheten!"
- Hur bra förstår du autism?? Det finns många myter och missuppfattningar om autism, vilket innebär att du kan misstänka personliga skillnader eller känsligheter för en stor utvecklingsstörning. Några som utvecklar barn är naturligtvis blyg i stora grupper och många små barn har svårt med nya människor, nya matar, höga ljud och störningar i rutinerna.
- Vad är ditt förhållande till barnets föräldrar? Om du är en farförälder, en syster eller en bästa vän kan du vara i stånd att ta upp en svår fråga. Då kan du, beroende på ditt förhållande, skapa negativa känslor med lite positivt resultat.
- Hur kan dessa föräldrar reagera? Om du känner barnets föräldrar väl kan du kanske förutse deras svar på ett förslag om att något kan vara fel. Kommer de att lyssna? Eller kommer de att kasta upp en vägg och börja se dig som ett problem i sina liv?
- Vad kan du erbjuda föräldrarna om dina uppfattningar är korrekta? Det är en sak att öppna upp en Pandoras ask av oro och oro. Det är en annan sak att hjälpa föräldrar att klara av resultatet med resurser, ett lyssnande öra och andra stöd. Om du bara föreslår "det kan finnas något väldigt fel med ditt barn" och sedan gå bort kan det vara smartare att inte säga någonting.
