Vaginal Splinting och tarmrörelser

Vaginal splinting är termen som används för att beskriva ett förfarande där en kvinna använder fingrarna för att trycka på vagina som ett sätt att försöka evakuera avföring under tarmrörelsen. Vanligtvis görs detta som svar på förstoppning och en känsla av ofullständig evakuering.
Vaginal splinting anses vara en form av digital evakuering. Relaterade beteenden inkluderar att sätta ett finger i ändtarmen för att avlägsna pall eller massera skinkorna eller perineum.
Förekomsten av vaginal splinting är okänd. Det uppskattas emellertid att ungefär 20% av kvinnorna upplever någon form av dysfunktion vid avföring. Denna dysfunktion kan leda till svårigheter med full evakuering av rektum under tarmrörelsen. Kvinnor tillgriper splinting som ett sätt att kompensera för förändringar i anatomi och funktion hos deras rektala anatomi.

Hälsoförhållanden i samband med vaginal splittring

Det finns olika hälsoförhållanden som ökar risken för vaginal splinting. Dessa inkluderar:

Dyssynergisk avföring (dysfunktion i bäckensgolvsmusklerna)
Cystocele (utbuktning av blåsan i slidan)
Enterocele (utbuktning av tunn tarm i slidan och ändtarmen)
Rectocele (utbuktning av rektumets vägg i slidan)

Splinting Study

Forskningen om vaginal splinting är extremt begränsad. Jag kunde hitta en spännande studie. Tjugonio kvinnor gick med på att delta i en studie som involverade användningen av en dynamisk MR. Studien var utformad för att få en inblick i vad som händer när en kvinna engagerar sig i digitala evakueringsbeteenden.
För vetenskapens skull kom dessa tappra kvinnor överens om att använda sitt typiska splintbeteende medan de fick en MR. Forskarna försökte bedöma vilka problem som var med kvinnornas bäckenanatomi, och vilken effekt splittringsbeteendet hade på dessa identifierade problem.
Resultaten indikerar att knappt 60% använde vaginal splinting, medan lite under en tredjedel använde området av perineum, och de återstående 10% manipulerade skinkan området. Med undantag för en deltagare lyckades splittringsbeteendet lyckas antingen delvis eller fullständigt korrigera den underliggande anatomiska defekten. Forskarna vet inte säkert hur varje kvinna kunde komma fram till en så framgångsrik lösning på problemet, men ansåg att rättegången ledde till en eventuell lösning som sedan fortsatte att användas.
Forskarna hoppas att ytterligare forskning med hjälp av dynamiska MR kan leda till en bättre förståelse för behovet av skarvning samt förbättrade kirurgiska alternativ.

Ska du berätta för din läkare?

Om du behöver använda fingrarna för att underlätta avföring av avföring är det viktigt att du tar med detta till din läkare. (Oroa dig inte - de kommer inte att rekommendera att du går igenom splittringens rörelser under en MR!) Din läkare kommer att försöka identifiera vad den underliggande dysfunktionen är och sedan diskutera vilken behandlingskurs det är bäst för dig.