Teckenspråkstolk på läkare, tandläkare och sjukhus

God kommunikation med läkare (eller tandläkare eller sjukhus) är viktigt. Antagna detta innehöll författarna till amerikanerna med funktionshinder Act (ADA) ett specifikt språk avseende kommunikationsåtkomst för döva och hörselskadade. Trots det har det skett många fall av medicinska institutioners misslyckande (eller direkt vägran att tillhandahålla teckenspråkstolkar).
Detta ämne har personligen påverkat mig. På grund av ineffektiv kommunikation, förlorade jag nästan en bra tand till extraktion, eftersom min tandläkare inte kommunicerade tillräckligt. Jag var i munkirurgens stol när han kollade på mina röntgenstrålar, kallade tandläkaren och bestämde att jag inte behövde tandutdraget.

Avdelning III i ADA

ADA: s avdelning III omfattar tillgång till offentliga bostadsorter. Delkapitel III - Offentliga logi och tjänster som drivs av privata enheter, avsnitt 12181, Definitioner, säger att följande exempel på privata enheter anses vara offentliga bostäder:
(F) tvättmaskin, kemtvätt, bank, frisörsalong, skönhetssalong, reseservice, skoservice, begravningsbyrå, bensinstation, revisors kontor eller advokat, apotek, försäkringsbyrå, professionellt kontor hos en vårdgivare, sjukhus, eller annan tjänsteservice
Vidare anges justitieministeriets tolkning av avdelning III att
Platser av allmänt boende inkluderar ... läkarkontor, sjukhus,...
Samma tolkning säger att offentliga boende måste "Inrätta hjälpmedel vid behov för att säkerställa effektiv kommunikation om inte en orimlig börda eller grundläggande förändring skulle resultera." (Grundläggande förändring innebär att det skulle ha en väsentlig inverkan på verksamheten. Till exempel skulle en läkare inte längre kunna tillhandahålla vård).

När är en tolk nödvändig?

Ett "hjälphjälpmedel" som definieras av ADA betyder "kvalificerade tolkar eller andra effektiva metoder för att leverera material som är levererade av naturliga skäl till personer med nedsatt hörsel." Alternativa metoder innebär tekniker som att skriva fram och tillbaka på papper eller använda datoriserade kommunikationsmedel. Så när är en tolk nödvändig? Den här frågan besvaras bäst av justitieministeriet ADA: s tekniska assistanshandbok.
ADA Technical Assistance Manual, svarar på frågan "Vem bestämmer vilken typ av hjälpmedel som ska ges?" genom att ange att platsen för allmänt boende, t.ex. doktorns kontor, får göra det "ultimata beslutet" om vilken metodik som ska användas, så länge som den valda metoden resulterar i effektiv kommunikation. Det kan vara meningslöst över vad som utgör en effektiv kommunikation. Teknisk hjälphandbok anger:
Läkaren måste ges möjlighet att samråda med patienten och göra en oberoende bedömning av vilken typ av hjälpmedel som är nödvändigt för att säkerställa effektiv kommunikation. Om patienten anser att läkarens beslut inte kommer att leda till effektiv kommunikation, kan patienten utmana det beslutet enligt avdelning III genom att inleda tvister eller lämna in ett klagomål hos justitiedepartementet ...
Handboken för teknisk assistans har specifika exempel på när en tolk är nödvändig mot när en tolk inte är nödvändig. 1994 års tillägg till handboken för teknisk assistans citerar två exempel. I det första exemplet går en döv person till doktorn för en rutinmässig kontroll. anteckningar och gester anses vara acceptabla. I det andra exemplet har samma döva person bara haft en stroke och behöver en noggrannare undersökning. en tolk anses nödvändig eftersom kommunikationen är mer djupgående.

Att få läkare, tandläkare, sjukhus att följa

Ett hinder för att få tolkar är "otillbörlig börda" bestämmelse. För att bekämpa detta, har Döva National Association (NAD) ett faktablad på nätet som berättar döva att meddela vårdgivare före utnämningar, att de behöver en tolk. Dessutom står det att vårdgivaren måste betala tolken även om kostnaden för tolken är högre än kostnaden för besöket. I botten av faktabladet finns det länkar till fall som NAD Law and Advocacy Center har varit inblandade i. En relaterad, längre NAD faktablad, Frågor och svar för vårdgivare, har annan viktig information, såsom det faktum att Kostnaden för en tolk till läkaren kan täckas av en skattekredit.

Förmedlade tolkfall

Justitiedepartementet har ett ADA-medlingsprogram där parterna förhandlar om en ömsesidigt acceptabel lösning. Dessa sammanfattade exempel på medierade fall som involverar tolkar vid medicinska anläggningar gavs på ADA-medlingsprogrammet:

• En läkare som vägrade att betala för en tolk enades om att anställa tolkar.
• En annan läkare gick med på att betala tolkar och behålla en lista över kvalificerade tolkar att ringa.

ADA-fall som involverar tolkare

Justitiedepartementet publicerar ett online-nyhetsbrev, News on Disability Rights online, som innehåller exempel på fall där läkare, tandläkare och sjukhus ingår. Nedan ges sammanfattade exempel. I vissa sjukhusfall var de döva eller hörande patienterna i akutrummet när de behövde men inte tolkar och / eller hade inte tolkar under hela sitt sjukhusvistelse. Ofta döva patienter fick läkemedel och förfaranden utan att förstå vad som händer eller familjemedlemmar tvingades till olämpliga roller som ad hoc-tolkar.

• Augusti 2007: Ett sjukhus i Rhode Island avgjorde och samtycker till att tillhandahålla tolkar.
• Juni 2007: Ett Virginia sjukhus bosatte sig och samtycker till att tillhandahålla tolkar för döva familjemedlemmar att höra patienter.
• December 2006: Ett Louisiana sjukhus bosatte sig och godkänner att ge tolkar till döva patienter.
• Oktober 2006: Ett Florida sjukhus bosatte sig och gick med på att tillhandahålla tolkar.
• Augusti 2006: Ett Maryland sjukhus som redan använde videotolkning kom överens om att tillhandahålla effektivare videotolkningstjänster.
• Juni 2006: åtta fall:
  • Ett Indiana dentalt kontor kom överens om att ge tolkar för komplexa förfaranden.
  • En Minnesota läkare gick med på att tillhandahålla tolkar.
  • En georgisk läkare gick med på att tillhandahålla tolkar.
  • En läkare i ett landsbygdsområde Nevada var överens om att ge tolkar.
  • En Florida läkare gick med på att tillhandahålla tolkar.
  • En Michigan läkare gick med på att ge tolkar istället för att be den döva patienten att använda en familjemedlem.
  • En Nevada tandläkare gick med på att ge effektiv kommunikation.
  • En medicinsk specialist i Illinois gick med på att tillhandahålla tolkar.

• Februari 2006: Ett Delaware sjukhus överens om att ge tolkar. Patienten hade ingen tolk i antingen akutrummet eller under hans vistelse.
• September 2005: Ett Washington, DC sjukhus överens om att ge en tolk eller annan effektiv kommunikation.
• December 2004: tre fall:
  • Ett Maryland sjukhus överens om att ge tolkar.
  • I Tennessee enades tre läkare om att ge tolkar för samma dövsklient.
  • En Iowa tandläkare gick med på att tillhandahålla tolkar.