Hemsida » teorier » Integritet vs Förtvivlan i Psykosocial Utveckling

    Integritet vs Förtvivlan i Psykosocial Utveckling

    Integritet mot förtvivlan är det åttonde och sista steget i Erik Eriksons scensteori om psykosocial utveckling. Detta stadium börjar ungefär 65 år och slutar vid döden. Psykologer, rådgivare och sjuksköterskor använder idag begreppen Eriksons stadier när man tar hand om åldrande patienter.

    Eriksons teori tyder på att människor passerar åtta karakteristiska utvecklingsstadier när de växer och förändras genom livet. Medan många utvecklingsteorier tenderar att fokusera rent på barndomshändelser var Erikson en av de få teoretikerna att se på utveckling över hela livets gång. Han var också en av de första att se själva åldringsprocessen som en del av mänsklig utveckling.

    I varje stadium av psykosocial utveckling står människor inför en kris som fungerar som en vändpunkt i utvecklingen. Att lösa krisen lyckas med att utveckla en psykologisk dygd som bidrar till det övergripande psykologiska välbefinnandet. Vid integritet mot förtvivlan stiger huvudkonflikten på att ifrågasätta huruvida individen har lett ett meningsfullt och tillfredsställande liv.

    En översikt över integriteten vs förtvivlan

    • Psykosocial konflikt: Integritet mot förtvivlan
    • Stor fråga: "Levde jag ett meningsfullt liv?"
    • Basic Virtue: Visdom
    • Viktiga händelser): Reflekterar tillbaka på livet

    Integritet mot förtvivlan börjar när den åldrande vuxen börjar ta itu med problemet med hans eller hennes dödlighet. Uppkomsten av detta stadium utlöses ofta av livshändelser som pension, förlust av en make, förlust av vänner och bekanta, som står inför en terminal sjukdom och andra förändringar i huvudrollerna i livet.

    Under integritet mot förtvivlan skiner människor tillbaka på det liv de har levt och kommer iväg med antingen en känsla av uppfyllelse från ett levande liv eller en känsla av ånger och förtvivlan över ett livsbrist.

    Att framgångsrikt lösa krisen på detta stadium leder till utvecklingen av vad Erikson kallade egointegritet. Människor kan se tillbaka i sitt liv med en känsla av tillfredsställelse och möta livets slut med en visdomsförmåga och ingen ånger. Erikson definierade denna visdom som en "informerad och fristående oro med livet själv, även i dödens ansikte".

    De som känner sig stolta över sina prestationer kommer att känna en känsla av integritet. Genom att avsluta denna fas lyckas vi se tillbaka med få ånger och en generell känsla av tillfredsställelse. Dessa individer kommer att nå visdom, även när de konfronterar döden.

    De som misslyckas under denna fas kommer att känna att deras liv har blivit bortkastat och kommer att uppleva många ånger. Individen kommer att lämnas med känslor av bitterhet och förtvivlan.

    Ett exempel på integriteten vs förtvivlan

    Juni blev bara 65 år och pensionerade nyligen från sitt jobb som skollärare. När hon börjar reflektera över sitt liv finner hon att hon upplever både känslor av tillfredsställelse och några ånger. Förutom en karriär som lärare som sträckte sig över tre decennier, tog hon också upp fyra barn och har bra relationer med alla sina barn. Hon känner sig stolt över sina år med att utbilda småbarn och vara omkring sina unga barnbarn lämnar henne med en känsla av stolthet.

    Å andra sidan studsar hennes yngsta dotter från jobb till jobb och måste regelbundet be juni om ekonomiskt stöd. Juni undrar ibland om det finns något hon kunde ha gjort för att ställa sin dotter på en bättre väg. Juni känner också till ånger att hon aldrig fördjupade en examen och gick in i en administrativ roll.

    Juni ser som de flesta människor tillbaka på sitt liv och ser både de saker hon är stolt över och de saker hon kan ångra. Hur hon löser denna kris bestämmer huruvida hon kommer att uppnå egointegritet eller om hon kommer att lämnas enbart med känslor av förtvivlan.

    Medan hon inser att det finns några saker hon kanske har gjort annorlunda om hon hade chansen, känner juni en övergripande känsla av stolthet och prestation i hennes liv. Hon gjorde värdefulla bidrag till samhället, framgångsrikt uppvuxen en familj och varje gång hon tänker på sina barnbarn, inser hon att hon har gett någonting till världen som i slutändan kommer att överlasta henne.

    När hon möter slutet av hennes liv, känns juni en känsla av att vara komplett och kan se tillbaka och möta vad som är framåt med en känsla av visdom och fred.