Frågor i utvecklingspsykologi

Det finns ett antal viktiga frågor som har diskuterats genom utvecklingspsykologins historia. De viktigaste frågorna är följande:

• Utvecklingen beror mer på genetik eller miljö?
• Utvecklas det långsamt och smidigt, eller ändras händer i steg?
• Har tidiga barndomsupplevelser störst påverkan på utvecklingen eller senare händelser lika viktiga?

Utvecklingspsykologiska problem och debatter

Här är några av de grundläggande frågorna inom utvecklingspsykologin och vad många psykologer idag tror på dessa frågor.

Natur vs vård

Debatten om de relativa bidragen av arv och miljön brukar kallas naturvetenskaplig debatt är en av de äldsta frågorna inom både filosofi och psykologi.

Filosofer som Platon och Descartes stödde idén att några idéer är infödda. Å andra sidan argumenterade tänkare som John Locke för begreppet tabula rasa-en tro på att sinnet är en tom skiffer vid födseln, med erfarenhet av att bestämma vår kunskap.

Idag tror de flesta psykologer att det är en växelverkan mellan dessa två krafter som orsakar utveckling. Vissa aspekter av utveckling är tydligt biologiska, såsom puberteten. Uppkomsten av puberteten kan dock påverkas av miljöfaktorer som kost och näring.

Tidig erfarenhet vs senare erfarenhet

Ett andra viktigt övervägande i utvecklingspsykologin innebär den relativa betydelsen av tidiga erfarenheter gentemot de som inträffar senare i livet. Är vi mer drabbade av händelser som uppstår i tidig barndom, eller senare spelar händelser en lika viktig roll?

Psykoanalytiska teoretiker tenderar att fokusera på händelser som uppstår i tidig barndom. Enligt Freud är mycket av ett barns personlighet helt etablerat vid fem års ålder. Om det verkligen är fallet kan de som har upplevt berövade eller missbrukande barndom aldrig justera eller utveckla sig normalt.

I motsats till denna uppfattning har forskare funnit att inflytandet av barndomshändelser inte nödvändigtvis har en dominerande effekt på beteendet i livet. Många människor med mindre än perfekt barndom fortsätter att utvecklas normalt till väljusterade vuxna.

Kontinuitet kontra diskontinuitet

En tredje huvudfråga inom utvecklingspsykologi är kontinuiteten. Håller förändringen sig smidigt över tid, eller genom en serie av förutbestämda steg? Vissa teorier om utveckling hävdar att förändringar helt enkelt handlar om kvantitet. barn visas Mer av vissa färdigheter som de blir äldre. Andra teorier skisserar en serie sekventiella stadier där färdigheter framträder vid vissa utvecklingspunkter.

De flesta teorier om utveckling faller under tre stora områden:

1. Psykoanalytiska teorier är de som påverkas av Sigmund Freuds arbete, som trodde på betydelsen av det omedvetna sinne och barndomsupplevelserna. Freuds bidrag till utvecklingsteori var hans förslag att utveckling sker genom en rad psykoseksuella steg.
   1. Teoretiker Erik Erikson utökade Freuds idéer genom att föreslå en scenteori om psykosocial utveckling. Eriksons teori fokuserade på konflikter som uppstår vid olika utvecklingsstadier och, till skillnad från Freuds teori, beskrev Erikson utveckling under hela livslängden.
2. Lärande teorier fokusera på hur miljön påverkar beteendet. Viktiga lärprocesser innefattar klassisk konditionering, operant konditionering och social inlärning. I varje fall är beteendet formad genom interaktionen mellan individen och miljön.
3. Kognitiva teorier fokusera på utveckling av mentala processer, färdigheter och förmågor. Exempel på kognitiva teorier inkluderar Piagts teori om kognitiv utveckling.

Onormalt beteende vs. enskilda skillnader

En av de största bekymmerna hos många föräldrar är huruvida barnet utvecklas normalt eller inte. Utvecklingsmilstoler ger riktlinjer för de åldrar där vissa färdigheter och förmågor uppstår, men kan skapa problem när ett barn faller något bakom normen. Medan utvecklingsteorier historiskt har fokuserat på underskott i beteende blir fokus på individuella skillnader i utveckling allt vanligare.

Psykoanalytiska teorier är traditionellt inriktade på onormalt beteende, så utvecklingsteorier i detta område tenderar att beskriva brister i beteende. Lärande teorier bygger mer på miljöens unika inverkan på en individ, så individuella skillnader är en viktig del av dessa teorier. Idag ser psykologerna på både normer och individuella skillnader när man beskriver barnutveckling.