Överviktslänk med förmaksfibrillering

Övervikt erkänns nu som en riskfaktor för ett antal kardiovaskulära sjukdomar, inklusive kranskärlssjukdom, hjärtsvikt och stroke. Fyra nya studier har bekräftat den starka sambandet mellan fetma och den oregelbundna hjärtrytmen som kallas förmaksflimmer.

Vad är förmaksflimmer?

Atriell fibrillation, även känd som AF eller "A-fib", är en onormal hjärtrytm som är den vanligaste typen av arytmi (en medicinsk term som används för problem med rytmen eller hjärtfrekvensen).
Atrial fibrillering ökar risken för stroke.

Vad ökar risken för utveckling av förmaksfibrillering?

Det finns ett antal riskfaktorer som har identifierats som ökar risken för att utveckla förmaksflimmer. Dessa inkluderar ålder, förevarande hjärtsjukdom (som kranskärlssjukdom eller kardiomyopati), högt blodtryck, medfödda hjärtefekter, hypertyreoidism, diabetes, lungsjukdomar, dricka stora mängder alkohol och fetma. I vissa individer kan koffein eller psykisk stress utlösa A-fib.

Fetma som en riskfaktor för förmaksfibrillering

En hel del forskning har visat att fetma är en riskfaktor för förmaksflimmer och att risken verkar öka med ökat kroppsmassindex (BMI).
En undersökning som undersökte resultaten från kvinnors hälsoundersökning, som omfattar över 34 000 kvinnor, fann att fetma var en riskfaktor för persistent förmaksflimmer (förmaksflimmer som inte går iväg men blir ett livslångt, kroniskt problem).
En annan studie, som bygger på fynd från Atherosclerosis Risk in Communities Study (ARIC), fann att fetma och viktökning är riskfaktorer för utveckling av förmaksflimmer hos män såväl som hos kvinnor.
Förutom tidigare forskning på ämnet har fyra meta-analyser (studier som samlar och analyserar data från många andra studier om samma ämne) nu bekräftat att fetma spelar en viktig roll i både förekomsten och allvaret av förmaksflimmer.
Dessa meta-analyser omfattade totalt 51 kontrollerade försök och fann att förekomsten av (incidens) av förmaksflimmer ökade med 10% till 29% för varje 5-punktsökning i BMI.

Viktminskning och fysisk aktivitet kan hjälpa

Andra studier har visat att viktminskning kan minska belastningen av förmaksflimmer och att denna förbättring varar så länge som viktminskningen upprätthålls.
I WHI-observatörsstudien (WHI), som inkluderade över 93 000 postmenopausala kvinnor som följdes i genomsnitt 11,5 år, fann utredare att högre nivåer av fysisk aktivitet minskar risken för förmaksflimmer som annars skulle ha varit närvarande på grund av fetma . Detta visade sig vara sant för män i ARIC-studien också.
Om du är överviktig eller överviktig, tala med din läkare om din risk för förmaksflimmer och vilka steg du kan vidta för att mildra risken.