Hur SNRI arbetar för att behandla panikstörning
Ofta ordinerad för att behandla humör och ångest, serotonin och norepinefrinåterupptagshämmare är ett av de vanligaste behandlingsalternativen för panikstörning.
Vad är serotonin och norepinefrinåterupptagningsinhibitorer?
Serotonin- och norepinefrinåterupptagshämmare (SNRI) är en klass av antidepressiva läkemedel. Några av de vanligaste typerna av SNRIs är Effexor (venlafaxin), Cymbalta (duloxetin) och Pristiq (desvenlafaxin). Dessa antidepressiva läkemedel ordineras oftast för att behandla humörsjukdomar, såsom stor depressiv sjukdom och bipolär sjukdom.
SNRIs har också visat sig på ett säkert och framgångsrikt sätt behandla ångestsjukdomar, inklusive panikstörning, obsessiv-kompulsiv sjukdom (OCD), social ångestsyndrom, generaliserad ångeststörning (GAD) och posttraumatisk stressstörning (PTSD). Dessutom kan SSNRI också effektivt behandla långvarig smärta orsakad av vissa tillstånd, såsom fibromyalgi och kronisk trötthetssyndrom.
Hur de arbetar i behandling av ångest och panikstörningar
Den mänskliga hjärnan innehåller hundratals naturligt förekommande kemiska budbärare som kallas neurotransmittorer. Dessa budbärare är ansvariga för att rikta information i hela hjärnan. Man tror att om en eller flera av dessa neurotransmittorer blir obalanserade, kan det leda till att personen utvecklar en stämning eller ångestsyndrom.
Neurotransmittorerna serotonin och noradrenalin anses vara särskilt kopplade till förekomsten av panikstörning. Båda neurotransmittorerna spelar en roll för att reglera vissa funktioner och känslor som kan påverka uppkomsten av detta tillstånd. Serotonin är kopplad till reglering av humör och sömn. Norepinefrin är ansvarig för hur personen reagerar på stress och ångest och är associerad med kamp-eller-flygresponsen.
SNRIs arbetar med att påverka både serotonin och noradrenalin genom att hindra en persons hjärnceller från att snabbt absorbera dessa neurotransmittorer. Genom att stabilisera dessa neurotransmittorer kan SNRIs bidra till att förbättra människans humör, minska känslor av ångest och hjälpa till att lindra panikattacker. SNRIs förväxlas ibland med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), vilka likaså är antidepressiva, men arbetar endast för att påverka serotonin.
Biverkningar av att använda SNRIs
Det är möjligt att uppleva många biverkningar vid användning av SNRI. Några av de vanligaste biverkningarna av SNRI: er inkluderar:
- Illamående eller kräkningar
- Torr mun
- Dåsighet och trötthet
- huvudvärk
- Sexuella biverkningar
- Ökad nervositet
- Upptagen mage eller buksmärta
- Sömnstörningar
Dessa biverkningar bör gradvis upphöra med tiden. Rådfråga din läkare om biverkningar inte förbättras eller förvärras. Det är möjligt att uppleva en allvarlig läkemedelsallergi från SNRIs. Kontakta din apotek eller läkare omedelbart om du upplever symtomen på en allergisk läkemedelsinteraktion, såsom svullnad i munnen, ansiktet eller tungan, oförmåga att ta djupa andetag, kvävningsförmåga, utslag och nässle..
SNRI Försiktighetsåtgärder
Black Box Warning: År 2007 utfärdade Förenta staternas Food and Drug Administration (FDA) en rådgivande känd som en svart boxvarning. Genom denna varning varnade FDA att användningen av SNRI och andra antidepressiva läkemedel kan leda till ökade självmordstankar och handlingar. Extra omsorg och övervakning bör vidtas för barn, ungdomar och unga vuxna som tar dessa läkemedel, eftersom de har högre risk för att de upplever dessa biverkningar.
Läkemedelsinteraktioner: Vissa mediciner bör inte tas med SNRIs. Håll din läkare uppdaterad med receptbelagda läkemedel som du tar.
Alkoholkonsumtion: Konsumtion av alkohol kan höja toxiciteten hos SNRIs, vilket kan påverka effektiviteten av dessa antidepressiva läkemedel.
Särskilda populationer: SNRIs kan överföras från mor till barn under graviditet eller under amning. Om du är gravid eller omvårdnad, diskutera eventuella risker med att du tar SNRIs med din läkare. Äldre vuxna är ofta mer mottagliga för att uppleva biverkningar av SNRIs. Om du är en äldre vuxen som tar SNRI, tala med din läkare om eventuella biverkningar.
