Misdiagnosis of Panic Disorder
Den amerikanska psykiatriska föreningen förstod först panikstörning som ett psykiskt tillstånd år 1980. Det var då den panikstörningen kategoriserades i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan (DSM 5), den handbok som används av mentalvårdspersonal för att diagnostisera mentala hälsan.
Forskare, psykiatriker och andra psykiatriska personer som behandlar panikstörningar har länge diskuterat vilka kriterier som ska inkluderas vid diagnosen panikstörning.
Med tanke på att panikstörning och agorafobi är relativt nyklassificerade sjukdomar, att det finns många offentliga missuppfattningar om panikstörning och svårigheten som psykologhälsopersoner har överens om de diagnostiska kriterierna är det inte förvånande att panikstörning har potential att missdiagnostiseras.
Efter att ha sökt hjälp för panikstörning är det möjligt att misdiagnostiseras eller inte diagnostiseras alls. Listade här är några potentiella anledningar till varför en feldiagnos kan uppstå.
Förhållande och samförhållande förhållanden
Det finns flera psykiska sjukdomstillstånd som har några liknande egenskaper och symtom på panikstörningar. Enligt DSM kategoriseras panikstörning som en ångestsyndrom. Ångestsjukdomar har alla vissa likheter, särskilt underliggande rädsla och oro. Social ångestsyndrom, tvångssyndrom, allmän ångestsyndrom och PTSD är alla ångestrelaterade tillstånd som delar gemensamt med panikstörningar. Eftersom dessa sjukdomar är så nära besläktade är det inte förvånande att feldiagnos kan uppstå.
Det är inte heller ovanligt för en person med panikstörning att ha ett annat psykiskt hälsotillstånd också. Feldiagnos kan uppstå när en störning förblir okänd. Till exempel är depression en sinnesstörning som ofta följer panikstörning. Om en person kämpar med både symptom på depression och panik kan det vara möjligt att symptomen på depression är mer uppenbara än panikstörningar.
Miscommunication Med Mental Health Professionals
När du letar efter hjälp för din panikstörning och ångest är det viktigt att hitta yrkesverksamma som är kunniga om att diagnostisera mentala hälsotillstånd. Familjläkare, psykiatriker, psykologer och psykiatriska rådgivare är alla professionella som behandlar panikstörningar.
För att få rätt diagnos måste du vara öppen och ärlig om dina symtom. Felaktig diagnos kan uppstå om din läkare inte har tydlig och korrekt information om vad du har upplevt. Bra kommunikation med din läkare hjälper dig att få den diagnos och behandling som du behöver.
Panic Disorder Diskussions Guide
Få vår utskrivbara guide för att hjälpa dig att ställa de rätta frågorna vid din nästa doktors tid.
Ladda ner PDF Se till att du diskuterar eventuella problem angående din diagnos med din läkare och var inte rädd för att få en andra åsikt.
Inte förstå panikstörning
Det finns många missförstånd och myter om panikstörning. Till exempel använder media ofta termen "panikattack" för att beskriva vanlig nervositet. Många gånger används orden panikattack och ångest utbytbart, även om det finns tydliga skillnader.
Om du har diagnostiserats med ett psykiskt tillstånd, be din leverantör att förklara de diagnostiska kriterierna till dig och anledningarna till att ge dig den diagnosen. Du kan tro att du har misdiagnostiserats, men det är möjligt att du inte passade de diagnostiska kriterierna för panikstörning.
Misdiagnos är en allvarlig fråga. Om du har blivit feldiagnostiserad eller odiagnostiserad får du kanske inte rätt behandling för panikstörning. Om du tror att du har blivit feldiagnostiserad, ta itu med dina bekymmer med din läkare eller mentalvårdspersonal. Det kan vara till hjälp att få en lista över dina symptom tillgängliga och du kanske vill överväga att anlita en stödjande älskad att ta med till ditt möte. Mest troligt kommer din läkare att ta itu med dina problem och bestämma en behandlingsplan som hjälper dig att hantera dina symtom.
