Hemsida » Psykologi » Biografi av Erik Erikson (1902-1994)

    Biografi av Erik Erikson (1902-1994)

    Erik Erikson är mest känd för sin berömda teori om psykosocial utveckling och begreppet identitetskris. Hans teorier markerade ett viktigt skift i att tänka på personlighet; istället för att fokusera helt enkelt på tidiga barndomshändelser, ser hans psykosociala teori på hur sociala influenser bidrar till våra personligheter under hela våra livsformer.

    "Hoppet är både den tidigaste och mest nödvändiga dygden som är inneboende i livet att leva. Om livet ska vara uppehållande, måste hoppet vara kvar, även när förtroendet är skadat, lita på förtroende." - Erik Erikson, Erik Erikson Reader, 2000

    Eriksons berömdhet

    Eriksons scensteori om psykosocial utveckling genererade intresse och forskning om mänsklig utveckling genom livslängden. En ego psykolog som studerade med Anna Freud, utökade Erikson psykoanalytisk teori genom att utforska utvecklingen under hela livet, inklusive barndom, vuxen ålder och ålderdomar.

    Barndom

    Erik Erikson föddes den 15 juni 1902 i Frankfurt, Tyskland. Hans unga judiska mamma, Karla Abrahamsen, tog upp Erik själv för en tid innan hon giftade sig med en läkare, Dr. Theodor Homberger. Det faktum att Homberger inte var, faktiskt, hans biologiska far dolades från Erikson i många år. När han äntligen lärde sig sanningen lämnades Erikson med en känsla av förvirring om vem han verkligen var.

    "Den vanliga berättelsen var att hans mor och far hade separerat före födseln, men det noga bevakade faktum var att han var hans mammas barn från en utomjordisk union. Han såg aldrig sin födelsepad eller sin mammas första man." - Eriksons dödsrun, The New York Times, 13 maj 1994

    Denna tidiga erfarenhet hjälpte gnista sitt intresse för bildandet av identitet. Även om detta kan verka som bara en intressant anekdot om hans arv, fungerade mysteriet över Eriksons biologiska föräldraskap som en av de viktigaste krafterna bakom hans senare intresse för identitetsbildning. Han skulle senare förklara att han som barn ofta kände sig förvirrad över vem han var och hur han passade in i hans samhälle.

    Hans intresse för identitet utvecklades vidare utifrån sina egna erfarenheter i skolan. På sin judiska tempelskola blev han dödad för att vara en lång, blåttögd, blond och nordisk utseende pojke som stod ut bland resten av barnen. Vid gymnasiet avvisades han på grund av sin judiska bakgrund. Dessa tidiga erfarenheter bidrog till att bränna sitt intresse för identitetsbildning och fortsatte att påverka sitt arbete under hela sitt liv.

    Ung vuxen

    Det är intressant att notera att Erikson aldrig fick en formell examen inom medicin eller psykologi. När han studerade på Das Humanistische Gymnasium var han främst intresserad av ämnen som historia, latin och konst. Hans styvfar, en läkare, ville att han skulle gå till läkarskolan, men Erikson gjorde istället en kort stans i konstskolan. Han släppte snart och spenderade tid att vandra Europa med vänner och överväga sin identitet.

    Det var en inbjudan från en vän som skickade honom att ta en läroposition på en progressiv skola skapad av Dorothy Burlingham, en vän till Anna Freuds. Freud märkte snart Eriksons rapport med barn och uppmanade honom att formellt studera psykoanalysen. Erikson fick slutligen två certifikat från Montessori-lärarförbundet och från Wien Psychoanalytic Institute.

    Han fortsatte att arbeta med Burlingham och Freud på skolan i flera år, träffade Sigmund Freud vid en fest och blev till och med Anna Freuds patient. "Psykoanalysen var inte så formell då", berättade Erikson.

    "Jag betalade Miss Freud $ 7 i månaden, och vi träffades nästan varje dag. Min analys, som gav mig självmedvetenhet, ledde mig att inte frukta att vara mig själv. Vi använde inte alla dessa pseudovetenskapliga termer då försvarsmekanism och liknande -så processen med självmedvetenhet, som ibland var smärtsam, uppstod i en befriande atmosfär. "

    Familj och senare år

    Erikson träffade en kanadensisk dansinstruktör med namnet Joan Serson som också undervisade i skolan där han arbetade. Paret gift sig 1930 och fortsatte med att ha tre barn. Hans son, Kai T. Erikson, är en noterad amerikansk sociolog.

    Erikson flyttade till USA 1933 och, trots att hon inte hade någon formell examen, erbjöds en läroposition på Harvard Medical School. Han bytte också namn från Erik Homberger till Erik H. Erikson, kanske som ett sätt att förfalska sin egen identitet. Förutom sin position vid Harvard hade han också en privat praxis inom barnpsykoanalys.

    Senare höll han undervisningspositioner vid University of California i Berkeley, Yale, San Francisco Psychoanalytic Institute, Austen Riggs Center och Centrum för avancerade studier av beteendevetenskaper.

    Han publicerade ett antal böcker om hans teorier och forskning, bland annat "Childhood and Society" och "The Life Cycle Completed." Hans bok "Gandhi sanning" tilldelades ett Pulitzer-pris och ett nationellt bokpris.

    8 psykosociala scener

    Erikson var en neo-freudian psykolog som accepterade många av de centrala principerna om Freudian teori men lade till sina egna idéer och övertygelser. Hans teori om psykosocial utveckling är centrerad på vad som är känt som epigenetisk princip, som föreslår att alla människor går igenom en serie av åtta steg. På varje stadium står människor inför en kris som måste lösas framgångsrikt för att utveckla den psykologiska kvaliteten som är centralt för varje steg.

    De åtta stadierna av Eriksons psykosociala teori är något som varje psykologstudent lär sig om när de utforskar personlighetspsykologins historia. Liksom psykoanalytiker Sigmund Freud trodde Erikson att personligheten utvecklas i en rad olika steg. Eriksons teori markerade ett skifte från Freuds psykoseksuella teori genom att det beskriver konsekvenserna av social erfarenhet över hela livslängden istället för att bara fokusera på barndomshändelser.

    Medan Freuds teori om psykoseksuell utveckling i allt väsentligt slutar vid tidig vuxen ålder, beskriver Eriksons teori utveckling under hela livslängden från födsel till dödsfall.

    De åtta nyckelstadierna han beskrev var:

    1. Lita på vs Mistrust: Detta stadium förekommer mellan födelseåren och 2 år och är centrerat på att utveckla en känsla av förtroende för vårdgivare och världen. Barn som får responsiv vård kan utveckla den psykologiska kvaliteten på hoppet.
    2. Autonomi vs Skam och Tvivel: Detta stadium sker mellan åldrarna 2 och 3 år och innebär att man får en känsla av självständighet och personlig kontroll. Framgång i detta skede möjliggör för människor att utveckla vilja och beslutsamhet.
    3. Initiativ vs Skuld: Mellan åldrarna 3 och 6 år börjar barn utforska sin miljö och utöva större kontroll över sina val. Genom att framgångsrikt genomföra detta steg kan barn utveckla en känsla av syfte.
    4. Bransch vs Inferiority: Skedet som äger rum mellan åldrarna 5 och 11 år är inriktat på att utveckla en känsla av personlig stolthet och prestation. Framgång på denna punkt i utveckling leder till en känsla av kompetens.
    5. Identitet vs Förvirring: Tonårsåren är en tid för personlig utforskning. De som lyckas skapa en hälsosam identitet utvecklar en känsla av trohet. De som inte fullbordar detta stadium bra kan lämnas känna sig förvirrad över sin roll och plats i livet.
    1. Intimitet kontra isolering: Det stadium som äger rum i början av vuxen ålder handlar om att skapa smarta relationer med andra. Framgång leder till förmågan att bilda engagerade, varaktiga och vårdande relationer med andra.
    2. Generativitet vs Stagnation: På det stadium som uppstår under mitten av vuxenlivet blir människor oroade över att bidra med något till samhället och lämna sitt varumärke på världen. Att lyfta en familj och ha en karriär är två viktiga aktiviteter som bidrar till framgång i detta skede.
    3. Integritet vs Förtvivlan: Det sista skedet av psykosocial utveckling sker sen i vuxen ålder och innebär att vi återspeglar livet. De som ser tillbaka och känner en känsla av tillfredsställelse utvecklar en känsla av integritet och visdom, medan de som lämnas med ånger kan uppleva bitterhet och förtvivlan.

    Erikson och identitetskrisen

    Har du någonsin blivit förvirrad om din plats i livet eller inte helt säker på om du verkligen känner till det riktiga du? Om så är fallet kan du uppleva en identitetskris. Erikson myntade termen "identitetskris" och ansåg att det var en av de viktigaste konflikterna människor möter under utvecklingsprocessen. Enligt Erikson är en identitetskris en tid för intensiv analys och utforskning av olika sätt att se sig själv. 

    Bidrag till psykologi

    Erik Erikson spenderade tid på att studera kulturlivet i Sioux i South Dakota och Yurok i norra Kalifornien. Han utnyttjade den kunskap han fick om kulturella, miljömässiga och sociala influenser för att vidareutveckla sin psykoanalytiska teori.

    Medan Freuds teori hade fokuserat på psykoseksuella aspekter av utveckling, hjälpte Eriksons tillägg av andra influenser att bredda och utöka psykoanalytisk teori. Han bidrog också till vår förståelse av personlighet som den är utvecklad och formad under livets gång.

    Hans observationer av barn hjälpte också till att sätta scenen för ytterligare forskning. "Du ser ett barnspel," citerades han i hans New York Times dödsfall "och det är så nära att se en konstnärsfärg, för i ett barn säger ett barn utan att uttrycka ett ord. Du kan se hur han löser sina problem. Du kan också se vad som är fel. Unga barn har speciellt enorm kreativitet , och vad som helst i dem stiger till ytan i fri spel. "

    Välj Publikationer

    Här är några av Eriksons verk för vidare läsning:

    • Erikson EH. Barndom och samhälle. New York: Norton; 1950.
    • Erikson EH. Identitet: Ungdom och kris. New York: Norton; 1968.
    • Erikson EH. Livshistoria och historisk ögonblick. New York: Norton; 1975.
    • Erikson EH. Dialog med Erik Erikson. Evans RI, red. Jason Aronson, Inc .; 1995.

    biografier

    • Friedman LJ. Identity's Architect; En biografi av Erik H. Erikson. Scribner Book Co; 1999.
    • .
    Föregående artikel
    Biografi av Edward C. Tolman