Förstå självsjukdom i bipolär sjukdom

Självskada är en handling att skada sin kropp utan avsikt att självmord. Även om självskada är ett helt distinkt beteende från självmord, ses det ofta som en röd flagga hos personer kan sannolikt försöka självmord vid ett senare tillfälle.

Självskada med självmord kan ta många olika former, inklusive skärning, bränning, repning, nötning, stansning och huvudkörning. Mer allvarliga fall har involverat benbrytning, självförstärkning och permanent ögonskada. Självskada är ett symptom i samband med olika former av psykiatrisk sjukdom, inklusive stora depressiva cykler av bipolär sjukdom. Andra orsaker inkluderar personlighetsstörningar i gränsen, ätstörningar och dissociativa störningar.

Självskada ses oftare hos yngre människor med så många som 15 procent av tonåren och 17 till 35 procent av universitetsstuderande som arbetar med självskadande beteenden. Självskadorna är ganska splittrade mellan mitten mellan kvinnor och män. Men typerna av beteende skiljer sig avsevärt mellan könen med kvinnor som är mer benägna att skära och män är mer benägna att slå eller slå sig.

Adolescent psykiatriska patienter har högsta självsjukdom, allt från så låg som 40 procent till så hög som 80 procent, beroende på studien. Bland äldre psykiatriska patienter ligger takten mellan två till 20 procent.

Psykiska störningar kopplade till Självskada

Även om personskadorna är högre hos personer som genomgår psykiatrisk vård, kan beteendeformen och svårighetsgraden variera avsevärt. Fyra specifika psykiatriska störningar är starkt kopplade till självskada:

Major depression (MDD): MDD är kopplad till självskada hos 42 procent av ungdomar som genomgår psykiatrisk vård. MDD är ett karakteristiskt kännetecken för bipolär I-störning och en som är mer benägna att kvarstå om den lämnas obehandlad. Hos dem som diagnostiseras med persistent depression (dystymi) kommer en av åtta att orsaka självskada som en "självmordsbas" där det inte finns någon verklig avsikt att dö.

Borderline personality disorder (BPD): BPD är det enda tillståndet som mest associeras med självskada, som uppträder i upp till 75 procent av fallen. Självskada ses som ett medel för humörreglering, med 96 procent som säger att deras negativa humör var lätta strax efter en handling av självskada.

Dissociativa störningar: Dissociativa störningar är de som kännetecknas av känslor av att vara mentalt och ibland fysiskt urkopplad från verkligheten. De flesta är relaterade till extremt emotionellt trauma och kan manifestera sig med självdöd för en händelse som personen känner sig "ansvarig" för. Cirka 69 procent av de som diagnostiseras med dissociativ sjukdom involverar sig i självskada.

Ätstörningar: Bulimi och anorexia nervosa, är också kopplade till självskada i 26 till 61 procent av fallen. Självstraffning ses som grunden bakom många av dessa beteenden.

orsaker

Eftersom det finns många olika psykiska störningar i samband med självskada är det svårt att förklara varför du kan uppleva en impuls för att skada dig själv. Med det sägs i de flesta fall, att självskada är relaterad till negativa känslor före handlingen, vilket leder till en önskan att lindra ångest eller spänning.

Självskada har också kopplats till självbestraffning, sensationssökning (ofta uttryckt som en önskan att "känna någonting" när det känns känslomässigt) eller självmordsflykt (med smärta som en avlastningsventil för en annars självförstörande känsla).

Behandling

Behandling av självskada som en manifestation av en djupare sjukdom är komplex. Å ena sidan vill du minimera den fysiska skadan samtidigt som du förstår att du inte kan göra det utan att behandla det underliggande tillståndet.

Processen innefattar en strukturerad bedömning av personens attityder och övertygelser, huvudsakligen för att förstå självskada ur hans eller hennes perspektiv. Behandling innebär rådgivning och användning av läkemedel för att behandla den underliggande sjukdomen, oavsett om det är bipolär depression, BPD eller en kombination av störningar.

I vissa fall kan läkemedlet Topamax (topiramat) mot anfallet dämpa förekomsten av självskada när det föreskrivs vid sidan av en stämningsstabilisator. Positiva resultat har uppnåtts hos personer som diagnostiserats med både BPD och bipolär I-störning samt de med BPD och bipolär II-störning.