Stress och döende process
Att dö, naturligtvis, är en stressor, liksom många av frågorna kring döden. Det är stressigt både för den döende personen och för vårdgivaren. I en grundläggande mening representerar döende de största förändringarna som någon måste göra. Det kan också för vårdgivaren kräva stora förändringar i relationer (barnet blir till exempel vårdgivaren), för att inte tala om komplexa förändringar i rutiner, nya ansvarsområden och mer.
Stress relaterad till döende processen
Att dö är en mycket personlig upplevelse, och stressnivån i samband med döden varierar radikalt från individ till individ. Några av de faktorer som kommer att göra skillnad är:- Ålder och känsla av "färdigställande". En äldre vuxen som känner att de har levt ett helt liv är ibland (men inte alltid) bekvämare med tanken att livet kommer till slut.
- Nivån av obehag. I vissa fall kan en kombination av faktorer göra det möjligt att uppleva döprocessen hemma i relativ komfort. I andra fall är processen fysiskt smärtsam och dränering.
- Nivån av oro över externa faktorer. Finns det tillräckligt med pengar att betala för vård och slutkostnad? Kommer personen eller vårdgivaren att överbelastas? Finns det ansvar som den döende personen behöver hantera?
- Andliga överväganden. För vissa människor är döende en naturlig del av livet; För andra är det "att gå hem". För vissa människor är det dock en skrämmande utsikter.
- Peka du är i döende processen. Typiskt går människor som presenteras med en terminal diagnos genom en femstegsprocess där de upplever ett brett spektrum av känslor. Stress är associerad med några av dessa steg tills personen kan komma till stånd med fakta.
Stress relaterad till vårdgivande
I många fall kan caregiving vara mer stressande än att dö. Varför kan det vara så?- Vårdgivarna klarar av sina egna "förväntansfulla sorg" om deras älskade död samtidigt som de klarar av deras älskade ens återstående liv.
- Vårdgivare klarar av all stress i vanliga dagliga livstylproblem, ekonomiska problem osv. Samtidigt som de ger vård till en döende älskad.
- I vissa fall har vårdgivare gett upp stora delar av deras personliga liv, inklusive arbete, hobbyer och mer, för att ge vård. Det kan inte bara leda till ensamhet och tristess, men det kan också leda till depression, ekonomiska svårigheter och vrede mot den döende individen.
- Vårdgivare får inte ha tid eller energi att ta hand om sina egna fysiska behov, såsom motion, inköp och laga hälsosam mat eller besöka läkare.
- Vårdgivare kan komma in i vårdrollen och tro att de själva har möjlighet att "fixa" en situation som inte kan lösas. Frustrationerna kring "hjälplöshet" kan vara djupgående.